Fredrik Skavlan är för svenska folket mest känd som programledare för talkshowen Skavlan. Programmet fick pris som ”bästa underhållningsprogram” vid Kristallengalan förra året.
Den 15 november var Fredrik Skavlan föreläsare på fackförbundet Unionen i Västerås. Då talade han bl a om, att han hade varit tidningsjournalist tidigare och därför inte hade någon erfarenhet av kommunikation i sådana sammanhang.
Men, som han sade: Han kom från en pratsam familj i Norge där man fick kämpa om att få ordet. Som yngste medlem fick han det aldrig.
Frederik minns när han fått jobbet som programledare för sin egen talkshow, som skulle ha premiär på Fredriks 30-årsdag och Fredrik kommer till sin bror och berättar för honom om det. Då säger hans bror : ”Ja, ja Fredrik, vi är ju en familj av bluffare, men det här slår alla rekord.”
Och det var så det kändes. Det har känts många gånger, ”Herre Gud, varför sitter jag här, hur i all världen fick jag det här jobbet”?
Kommunikation handlar om ,som han säger ”att hitta den andras ”topp”. Som exempel tar han: ”Dolph Lundgren kommer att ”slänga mig i backen.” Rent mentalt känner han, att han ofta hamnar i den situationen. Han kan se suverän ut i ”talkshow-stolen”, men det är inte så han alltid
känner sig.
En av Skavlans absoluta favoritgäster är Robbie Williams och han har varit med fyra eller fem gånger. Det exempel han visar är ,när Robbie var på höjden av sin karriär och hade varit med en gång tidigare, som hade varit väldigt lyckat, då han två år senare är med igen.
Då räknade Skavlan med att Robbie skulle komma ihåg honom och att de var en slags polare. Robbie kom inte ihåg Skavlan, han var väldigt blasé.
Skavlan kommer in i slutet av programmet. Han visar en liten sekvens från intervjun som han kallar för, ”hitta programledaren”och får helt enkelt inte en syl i vädret. Han har gjort flera tusen intervjuer och av alla dessa är det denna han fått mest ros för.
Det viktigaste för en programledare är att vara närvarande och Skavlan försöker att få alla gäster att känna sig som stjärnor.
Skavlan talar vidare om hur viktigt det är för oss människor att bli sedda och bekräftade och eftersom han har så dåligt minne så hälsar han för säkerhets skull på alla.
Han berättade om en gång ,då han blev avslöjad när han satt på ett café i Oslo. En kvinna i hans egen ålder kom fram till honom och sade att hon hade lyssnat på ett föredrag av honom, som hon tyckte var så intressant och att de verkade vara på samma nivå, då hon var gäst hos Skavlan. Då hade han ju möjligheten att säga : - Åh, har du det:” När var det ?” Men icke- han fortsatte sin show och sade : - ”Just det.” Då sade hon överraskande:: ”Du kommer ju inte ihåg mig, du möter ju så många.” Då svarade han : - Jooo. På vilket hon replikerade : ” Nej det gör du inte, det ser jag på dig.” Men han fortsatte att insistera. Då sade hon att det inte gjorde någonting. Hon såg länge på honom och sade att hon var ”vittnespsykolog. ”
Vi ljuger otroligt mycket i vår kommunikation, vi ljuger oss genom dagen men vi ljuger av godhet, för att vi vill väl. Som den klassiska frågan:” Sover du ?” på vilken man genast svara:” nej” - oavsett vad klockan är. Detta sker rent reflexmässigt. När t.ex. Skavlan halkade på en av Oslos vinterhala gator och slog sig så det gjorde riktigt ont, förnekade han det givetvis så att den, som frågade, inte skulle behöva känna sig illa till mods.
Därför är sanningen härlig, att säga som det är och att det är just de människorna, som säger sanningen, som verkligen vinner i studion. Oftast är det barnen som står för sanningssägandet. När Skavlan var nyskild och hans sjuårige son frågade om han hade ny flickvän - då svarade Skavlan: ”Nej”, vilket ej stämde- men sade i stället att han ”hade en väldigt god vän,” på vilket sonen frågade : ” Har du blivit homo ? ” De som säger sanningen, uppskattar vi mest. En gång skulle den stora skådespelerskan Wenche Foss öppna ett center för blinda. Hon började med att prata med en blind man och frågade om han var blind från födseln, varvid han svarade att han hade varit blind sedan sjutton års ålder. Då replikerade hon : ” Å ja, då har du ju fått se det mesta.”
Skavlan säger att han tror att allt det här handlar om närvaro. Hans jobb handlar om att försöka förutse det oförutsägbara, om han frågar :”si?- vad svarar de då, om han frågar ”så?”- vad gör de då och det blir aldrig som han tror, aldrig som han planerar och så är det ju i livet.Det är i stort sett, vad Fredrik Skavlan säger på sitt föredrag på Unionens fackförbund.Han avslutar dock med en replik från Desmond Tutu, när han säger, efter att ha betraktat Skavlan en lång stund : ”You are so handsome, how many girlfriends have you got ? ”
Reporter Anna Maria Lindqvist Arrue
Etiketter: -Anna Maria Lindqvist Arrue, Fredrik Skavlan